Geckoödlans mest välkända attribut, eller kännetecken lär vara dess förmåga att häfta fast vid plana ytor. Detta oavsett om den vandrar lodrätt i endera riktningen eller kilar omkring upp och ner under något tak.
Unik häftförmåga
Den här unika funktionen fascinerar såväl forskare som gemene man. Mycken forskning har lagts ned på att förstå de mekanismer som ligger bakom, samt försök att framställa liknande fästmaterial på konstgjord väg, så kallad gecko tape. Där har man kommit en bra bit på väg, men fram till geckons kapacitet finns fortfarande en bit kvar. Tricket är att materialet måste fästa när det glider mot underlaget, men inte när det trycks ner rakt mot detsamma. Därför krävs det inte heller någon kraft för att lyfta det rakt upp från underlaget, vilket är en nödvändighet om man ska kunna klättra uppför en lodrätt vägg.1-2
En normal geckofot är utrustad med ca 500 000 tunna små hårborst, så kallade häftlameller eller seta, som delar sig i flera platta ändar. Det är inga stora strån det handlar om. De har en diameter tio gånger mindre än människans hårstrån och är uppbyggda på ett sådant sätt att det bildas elektrodynamiska krafter som hjälper geckon att hålla sig fast. Forskarna tror att ödlorna snabbt kan växla mellan att binda och släppa underlaget, samt helt stänga av vidhäftningsförmågan, genom att snabbt vrida den punkt där stråna grenar sig. 3-4
Fossilfynd
En fossil fotsula från en geckoödla, som hittats i bärnsten från Burma, visar att även den forntida geckoödlans fot var utrustad på samma sätt som hos de nutida.5-6 Den fossila fotsulan är helt intakt med de häftlameller och de tunna små hårborst med vilka geckon fäster så lätt vid tak, väggar och givetvis även ute i det fria. Vilket visar att det var en design som fungerade utmärkt, långt innan dagens forskare lyckades att efter mycken forskning framställa detsamma, enligt ovan. Och endast då med geckon som förebild.
Nutida arter
Geckoödlan är idag klassificerad i över tusen olika arter och förekommer i skiftande miljöer, från öken till tropisk regnskog. Flertalet arter har förmåga att skifta färg och en västindisk art har två självlysande prickar på ryggen. Särskilt intressant är den malajiska flyggeckon, som är ett av de få kräldjur med förmågan att glidflyga. Det som möjliggör detta är de hudveck som ödlan är utrustad med utefter kroppssidorna, svansen och mellan tårna. Om flyggeckon faller eller hoppar från ett träd viker den ut de hudflikar som normalt ligger vikta under ödlan, och fallet övergår till en glidflykt.
Nya arter av geckon upptäcks också ganska ofta, på olika platser utöver jorden. Ett intressant exempel av dessa är en liten geckoödla i Australien, som utrustas med speciella hårlika utskott. Dessa gör att fukt från dagg och annan fuktighet tar med sig smuts som fastnat. Tacksamt nog då den lilla geckon lever i torra ökenområden, fjärran från friska regnskurar.7-8
I palats och andra boningar
Flertalet arter uppehåller sig i människans närhet, där de gör god nytta genom att äta kackerlackor och andra besvärande insekter. Mången resenär i tropikerna har mött dessa, oftast fredliga reptiler på sina hotellrum. Att de även gått in i forntidens bostäder, till och med i kungapalatsen är knappast överraskande. En sådan uppgift hittar vi i kapitel 30 i Ordspråksboken, med rubriken “Agurs ord och utsaga” – “Geckoödlan kan man gripa med händerna, ändå finns den i kungapalats”.
Vem Agur var vet vi inte. Någon handläggare tror att han var god vän med kung Salomo, då Salomo tyckte att Agurs ordspråk var så värdefulla att han tog med dem i sin samling. Kanske var det just i Salomos palatser som Agur sett geckon sitta och kura i vrårna? Det vi kan se i Agurs övriga ordspråk i kapitlet är att han studerat naturen och gärna tar sina bilder därifrån. Kanske var han en av sin tids stora naturvetare, som troligen visste betydligt mer om både geckon och övriga naturen än vad som finns nedtecknat till eftervärlden. Men någon särskilt djuplodandande forskning över geckoödlans levnadssätt behövs knappast för att se att Agurs påståenden om geckon stämmer ganska väl. Tröttnade man på att ha dem inomhus kunde man säkert med lätthet fånga dem med händerna och lyfta ut dem, vilket givetvis gäller än idag.
Höga läten
Att lätt lyfta ut dem med bara händerna gäller dock inte alla arter, som exempelviv tokajen i Sydöstasiens regnskogar. Dels vore det lite obekvämt då den kan bli upp till 40 cm. Den är också känd som aggresiv och angreppslysten, och har ett kraftigt bett om man försöker fånga den. Den har dessutom för människan ett ganska kusligt läte. Ofta uppehåller den sig nära mänskliga boningar, där man från rum till rum eller från hus till hus kan höra ödlorna utväxla rop med varandra. Det börjar som ett slags lågt kacklande, följt av några distinkta och ljudliga ”tok-kee”, för att sedan avslutas med ett gurglande läte. Vet man inte i sådana fall att man har tokajen som hyresgäst eller i grannskapet, kan man kanske bli lite uppskrämd.
Förutom krokodilen är annars geckoödlan det enda kräldjuret med en rejäl röst, vilken bland annat används vid revirmarkering. Det är murgeckon, eller möjligen tokajen nämnd ovan, som med sitt läte gett geckoödlan dess namn. Ljudet uppkommer troligen genom att tungan slås mot gomtaket, vilket låter ungefär som “gek-ko”.
Små och stora
Den minsta geckoödlan man känner till är 1,6 cm lång, och upptäcktes år 2001 på en liten ö utanför Dominikanska republiken. Den största är 60 cm, eller var ska man kanske säga, då den endast är känd från ett uppstoppat exemplar i källaren på ett franskt museum. Detta är ett exemplar som tros ha kommit från Nya Zeeland, där dessa jättegeckon förmodligen levde innan europeerna kom och förde med sig för öarna främmande djurslag.
Mellan dvärg- och jättegeckon finns så en mängd olika storlekar, anpassade till olika miljöer och levnadssätt. En anpassning som pågått genom historien och pågår än idag, då miljön världen över ständigt förändras.9-11
Källor:
1. https://www.netinbag.com/sv/manufacturing/what-is-gecko-tape.html
2. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2352573821000202
3. http://phys.org/news/2014-08-scientists-miracle-geckos-ceilings.html
4. http://scitation.aip.org/content/aip/journal/jap/116/7/10.1063/1.4892628
5. http://www.physorg.com/news139071357.html
6. http://rsif.royalsocietypublishing.org/content/12/105/20141396
7. http://news.sciencemag.org/sifter/2015/03/tiny-hairs-let-gecko-skins-eject-water-droplets
8. http://www.newscientist.com/article/dn27133-watch-this-geckos-explosive-selfcleaning-trick.html#.VP_5n-EYEuk
Video i New Scientist-artikeln som visara hur vattendropparna hoppar likt popcorn från geckons skinn – https://www.youtube.com/watch?v=j043X_S_tGA
9. Djurens underbara värld – Kräl- och groddjur, Bokorama/Förlags AB 1983.
10. Djurens värld, Förlagshuset Norden AB Malmö 1973.
11. http://en.wikipedia.org/wiki/Gecko
Samtliga foton, pixabay
Läs mer om geckon