När den australiska tofsduvan (Ocyphaps lophotes) vill varna sin flock vid faror frambringar den ett speciellt visseldjur med vingarna. Det visar australiska forskare i en ny forskningsstudie. Studien gjordes då forskarna blev nyfikna över varför duvorna ibland lyfte både snabbare och i en brantare vinkel än normalt.1 2
Även då duvorna flyger normalt frambringar vingarna ett visslande djur. Men endast det höga, snabba visselljudet som uppstår vid riktigt snabba och branta lyft får den övriga fågelflocken att snabbt fly iväg. Enligt forskarna låter detta ljud både uppfodrande, och har ett betydligt snabbare tempo än vanligt. Forskarna tror att ljudet frambringas av en speciell liten fjäder i duvans vingspets.
En liknande fjäder finns även hos flera andra duvarter, så forskarna tror att liknande alarm- system även kan förekomma hos andra duvor. Den spetsstjärtade duvan, en av nordamerikas vanligaste fåglar, skapar exempelvis ett visslande ljud med vingarna då den flyger. Särskilt starkt är vissel-ljudet då duvan lyfter och landar.
Andra fågelarter, och likaså däggdjur, som varnar flocken vid faror gör det genom sitt vanliga röstorgan. Exempel på detta är den afrikanska skriktrasten3, där en fågel i flocken agerar vaktpost i en trädtopp, och härmfågeln på Galápagosöarna.4 (Av härmfågelns höga varningsskrik, när de varnar för Galápagoshöken tar även havsleguanerna hjälp och kan söka skyd.)Välkända exempel bland däggdjuren är murmeldjuret och surikaten. Men studiet på den australiska tofsduvan är den första forskningsstudie som gjorts, där det ljud som frambringas av fågelfjädrar används som varnings-signal.
Detta är dock inte den första studie som gjorts på att ljud kan frambringas av fågelfjädrar. Men här är det inte fråga om att varna, utan tvärtom för att locka. Hos manakinerna, en tättingfamilj som lever i Syd- och Centralamerika, frambringar hannen ljud genom vingarna som en del av sitt parningsspel. Det sker genom knäppande ljud och ett surrande vingsmatter.
Häromåret kom också en forskningsstudie på en kolibri (på svenska kallad “Annas kolibri”) som gör ljud med stjärtfjädrarna.5 Det är hannarna som under parningssäsongen, när de gör en djup looping på bortåt 30 meter, frambringar ett högt, ljust läte med stjärtfjädrarna innan de vänder uppåt igen. Genom att sprida ut stjärtfjädrarna under 60 millisekunder – snabbare än ögat hinner blinka – åstadkommer de ett ljud, som är mycket starkare än deras vanliga fågelsång.
Källor:
1. http://rspb.royalsocietypublishing.org/content/early/2009/08/28/rspb.2009.1110.abstract
2. http://www.physorg.com/news171051509.html
3. http://www.physorg.com/news132930008.html
4. http://www.newscientist.com/article/dn12735-eavesdropping-iguanas-heed-hawk-alarms.html
5. http://www.physorg.com/news120894475.html
(Foto, pixabay)
Läs mer om duvor