Ekorrn satt i granen

Att bygga fakta på gamla barnvisor är knappast någon säker väg att gå. Som den här med ekorren som “stötte sitt lilla ben och den långa ludna svansen”, då den fick lite väl bråttom.

Tvärtom är den en mästare på att hålla balansen. Inte minst, då den i ett anmärknngsvärt högt tempo, hoppar mellan trädens, ofta tunna och svajiga grenar utan att falla. Nu har en grupp amerikanska forskare, i en experimentell studie, försökt utröna hur ekorrarna klarar dessa vågsprång.

Det svar som forskarna kommit fram till är ekorrarna både besitter förmågan att lära av tidigare erfarenheter och att fatta snabba beslut. Där bland de viktigaste besluten är avvägningarna mellan att hoppa så kort som möjligt, och samtidigt undvika de svajiga grentopparna. Ekorrars extremt rörliga kroppar är givetvis också en stor del av förklaringen.

Studien gjordes på en nordamerikansk ekorre, östlig rävekorre (Sciurus niger). Men man kan säkerligen utgå från att dess färdigheter delas med andra trädekorrar.

Källor:
https://www.sciencemag.org/news/2021/08/watch-out-olympic-gymnasts-these-squirrels-have-their-own-gold-medal-moves
https://science.sciencemag.org/content/373/6555/697

Bild ovan, pixabay

Trädekorrar (Sciurus) är indelade i 31 kända arter, spridda över Europa, Amerika och tempererade Asien. De flesta av dessa arter lever i Nord- och Sydamerika (foton, pixabay).

 En av trädekorrarna – ekorre (Sciurus vulgaris) – lever här i Sverige, välkänd och omtyckt, kanske av de flesta av av oss. Den är även känd som röd, eller europeisk ekorre (foton, pixabay och wikipedia).

Östlig rävekorre (Sciurus niger), från studien ovan är den största av trädekorrarna, inhemsk i Nordamerika. Här balanserande på några små grenar (foto, wikipedia).

Läs mer om ekorrar

Ekorren som levande fossil