Det är knappast för sin anatomiska likhet med hundar som präriehundar fått sitt namn. Nej, det är efter sitt läte, vilket påminner om hundskall, som dessa små gnagare fått sista delen av sitt namn. Att sedan prärie lagts till före hund kommer givetvis från den miljö där de lever, den nordamerikanska prärien.
Det varningsläte som präriehundarna frambringar är ett av de mest komplexa inom djurvärlden. Det visar en nyligen framlagd forskningsstudie, som gjorts på en av präriehundarnas fem olika arter, Gunnisons präriehund. Dessa präriehundar lever runt det hörn av nordamerika där New Mexico, Arizona, Utah och Colorado möts. Där lever de i stora kolonier på flera hundra olika djur.
Präriehundarnas läte består av ett flertal variationer av skall, skrik och pip, där alla individer har unika tonkvalitéer. Varje “ord” kan dock förstås av samtliga medlemmar inom samma koloni. Detta är till stor hjälp då präriehundarnas kolonier är utbredda över ett stort område, i ett avancerat system av underjordiska gångar.
Enligt den nya forskningsstudien kan präriehundarna genom ett enda varningsläte, meddela de andra om typen av rovdjur, dess riktning och till och med dess färg. Även kroppsspråket är olika, för olika rovdjur och faror. Som exempel att lägga sig platt, stå upp eller försvinna ner i tunnlarna.
Biologiskt klassificeras präriehundarna till de vitt förgrenade ekorrdjuren, och liknar mest murmeldjur och sislar.
Källor:
http://www.physorg.com/news184486894.html
http://news.bbc.co.uk/earth/hi/earth_news/newsid_8493000/8493089.stm
(Foton, pixabay)