En gång levde ammoniterna i haven, det kan man veta av de rikliga fossilfynd som gjorts av dessa nu utdöda bläckfiskar. På många av dessa fossil finns vackert tecknade mönster bevarade (de så kallade suturlinjerna). Hos flera finns även pärlemor-lystern kvar. Färg och storlek varierar, många är inte större än en tumnagel, de största har en diameter på nästan två meter.
Inte bara ammoniterna är utdöda. Så är också nästan hela den underklass, tetrabranchiaterna, till vilken ammoniterna klassificerats och av vilken de utgör den ena gruppen. Den andra gruppen utgörs av nautiloiderna, vilka också funnits rikligt representerade i havsdjupen. Idag finns endast några få arter kvar i gränsområdet mellan Indiska Oceanen och Stilla havet.
Nautilus-skalet, “pärlbåten” så kallat, är känt som ett av de vackraste av alla molluskskal. Invändigt har det ett kraftigt pärlemorlager, utvändigt ett så kallat porslinslager med gulaktig grundfärg och varmt bruna teckningar. Skalet är invändigt indelat i kamrar. Genom de väggar, som skiljer kamrarna åt, löper en kanal med blodkärl (siphunculus) ända till spetsen av skalet. I den yttersta kammaren sitter själva djuret, alla de övriga kamrarna är fyllda med gas, vilket minskar bläckfiskens specifika vikt och gör det lättare för djuret att simma.
De fossila nautilus-fynden finns i olika former, de hoprullade fossilfynden är mycket lika de arter som lever idag. Likheten gör att de ofta betraktats som “levande fossil”. De nautilus-arter som finns kvar idag har ansetts så lika varandra att de klassificerats som ett enda släkte. Genom nyligen gjorda DNA-studier har man emellertid funnit att det rör sig om två grupper, så pass olika varandra, att man nu funderar på att klassificera om dem till två släkten. Den ena gruppen visade sig också finnas i fem olika geografiska varianter.
Forskarna frågar sig nu om nautilus, efter att till synes ha stått stilla i utvecklingen under 65 miljoner år, fortfarande utvecklas och förändras. Men kanske nautilus, likt så många andra djur- och växtgrupper, ständigt genomgår förändringar i liten skala, så kallad mikroevolution?
Men att den ändå förblivit samma grundtyp av bläckfisk som den alltid varit.
Det är framför allt två skillnader man känner till mellan ammoniter och nautiloider. Den ena är att hos ammoniterna ligger blodkärlskanalen längs ena kanten, hos nautiloiderna mer i mitten. Den andra är att suturlinjerna (de linjer som bildas där kamrarnas skiljeväggar förenas med det yttre skalet) hos ammoniternas skal är ytterst komplicerat utformade, medan nautiloidernas är raka eller bara obetydligt vågiga.
Skillnader i anatomin hos de inre, mjuka delarna av djuren vet man dock inte så mycket om. Att studera nautilus i sin rätta miljö har visat sig vara svårt, eftersom kroppen sjunker till botten då djuret dör. Det är bara det vackra, pärlemorskimrande skalet som flyter upp till havsytan. Men att studera ammoniterna är betydligt svårare, eftersom de helt försvunnit från världshaven. Allt vi kan lära om dem är vad som finns bevarat hos fossilen.
Källor:
http://en.wikipedia.org/wiki/Nautilus
http://en.wikipedia.org/wiki/Ammonites
http://www.sciencedaily.com/releases/2008/05/080531074905.htm
Nutida nautilus, foton pixabay.