När syrsors och vårtbitares hannar “spelar” för att locka till sig honornas uppmärksamhet gnider de sina vingbaser mot varandra. (Vissa variationer finns hos olika arter.) Ljudet låter drillande, är förhållandevis kraftfullt och kan höras på långt håll.
När kinesiska paleontologer för en tid sedan hittade ett mycket välbevarat fossil av en vårtbitare blev de nyfikna på hur dessa kan ha låtit i forntiden. De kontaktade så sina forskarkollegor i USA och Storbritannien, som är experter i ämnet, vilka studerade de fossila vingarnas uppbyggnad. Efter att ha jämfört dem med 59 nutida arter av vårtbitare kom man fram till att de troligen kunde frambringa en ren ton, med en frekvens på 6,4 kHz. Mindre frekvent, men ändå lika dem hos de nutida. Varje ton ska ha varat i 16 millisekunder.
Den fossila vårtbitaren, som kommer från norra Kina, är enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan, daterad till 165 miljoner år och har fått det vetenskapliga namnet Archaboilus musicus. Tidsdateringen kan som vanligt diskuteras, men att vårtbitarnas hannar använt samma ton för att attrahera honorna tidsåldrarna igenom, kan man med fog konstatera.
Källor:
http://www.pnas.org/content/early/2012/02/02/1118372109.full.pdf+html
http://www.physorg.com/news/2012-02-fossil-cricket-jurassic-song-reconstructed.html
http://www.newscientist.com/article/dn21434-jurassic-katydid-sings-out-after-165-million-ye ars.html
Vårtbitare tillhör, tillsammans med bland annat syrsor och gräshoppor ordningen hopprätvingar.
Foto ovan, pixabay