Att krillen har förmåga att alstra ljus, så kallad bioluminiscens, har varit känt sedan länge. Det lilla kräftdjuret går därför ibland under namnet lysräka. Kemiska reaktioner och syremolekyler spelar en viktig roll i sammanhanget, men hur ljuset regleras har tidigare varit okänt för forskarna.
Nu har en grupp forskare vid Göteborgs universitet upptäckt att krillen är utrustad med speciella muskler, som reglerar ljusstyrkan när dessa muskler spänns och slappnar av. Det är när slutarmusklerna slappnar som krillen börjar lysa. Förmodligen genom att mer syresatt blod släpps in till speciella lysande celler.
Sett i skapelsen som helhet förekommer fenomenet med ljusalstring bland annat bland marina arter, även bland lite större djur, som bläckfiskar och så kallade lyktfiskar. Bland landlevande arter lär lysmaskar och eldflugor vara de mest välkända exemplen.
Den biologiska betydelsen av bioluminiscensen är forskarna inte helt på det klara med i sin helhet. I många fall används de dock för kommunikation mellan individer av samma art. Hos djuphavsfiskar “härmar” lysorganet dagsljuset, så att skuggan bildar på så sätt ett slags kamouflage. Lyktfiskar belyser bytet med ett slags strålkastare, medan djuphavsmarulkar har ett lysande “bete” på ett spröt.
Hur ljuset alstras skiljer sig mellan olika arter, och visar på mångfalden och komplexiteten hos en lite annorlunda och tämligen ovanlig funktion. Krillen är ett av många exempel på hur unika funktioner finns nedlagda, även bland de minsta djuren i skapelsen.
Källor:
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/19340460/
https://www.science20.com/news_releases/bioluminescence_luminescent_krill_due_light_switch_muscles
Bild ovan, wikipedia