Artiga silkesapor

Många är vi nog som fascineras av de snabba, små silkesaporna när vi ser dem på film eller i verkligheten. I en nyligen framlagd forskningsstudie visar nu forskarna att det också rör sig om mycket artiga små djur. I varje fall då de konverserar verbalt med varandra.

Enligt forskarna handlar deras verbala kommunikation inte i första hand om varnings-signaler,  försvar av sina territorium eller som del i några parningslekar. Det liknar mera ett kontaktskapande “småprat”, där de i ren artighet lyssnar på varandra utan att avbryta. De apor som forskarna studerade, satt gömda för varandra, och väntade in varandras läten innan de tog kontakt igen.

Silkesapor lever i vilt tillstånd i Sydamerika, de flesta arterna i Amazonas-området. Det är små primater det rör sig om, med en kroppslängd på mellan 10 – 30 cm. Svansen är förhållandevis lång, hos vissa arter upp till 40 cm. Allra minst är dvärgsilkesapan, som vid sidan av musmakin på Madagaskar, tillhör de allra minsta bland världens alla primater. Den har en kroppslängd på 10-15 cm och en vikt på 100 till 150 gram.

Uppslagsverket “Djurens värld” som utkom 1968 på Förlagshuset Norden AB, tar ofta upp många intressanta beteenden bland olika djurslag. Där finns att läsa att hos vissa arter av silkesaporna tar hannen en aktiv roll då det gäller att ta hand om ungarna tidigt i livet. De tar emot och tvättar ungarna vid födslen och vårdar dem också en tid efteråt. Oftast är det två ungar vid varje födsel, vilka hannen bär en tid på vardera höften. Det är nästan bara vid amningen som ungarna lämnas över till modern.

Även om silkesapornas olika läten har “Djurens värld” en del att berätta. Som att man efter studiet av vissa apor i fångenskap funnit att deras mångskiftande läten har olika bestämda meningar. De sägs exempelvis ha olika läten för törst – ett för vatten och ett annat för mjölk. Samt olika varnings-läten för olika djur, till och med för olika färger på djuren. Påpekas bör att uppslagsverket har några år på nacken, och huruvida det forskats vidare inom området är okänt för undertecknad.  

Den nyligen publicerade studien om silkesapornas verbala konversation, fyller dock ut en del av vad man hitintills inte känt till om deras olika läten. Enligt Djurens värld sägs lätena vara “en ovanligt rik uppsättning av kvittrande, pipande, jamande, snattrande och grymtande ljud”.
Och mitt ibland alla dessa ljud kan aporna tydligen stanna upp och lyssna på varandra. Kanske att vi som människor just i detta har något att lära av våra vänner djuren.

Källor:
http://ac.els-cdn.com/S0960982213011172/1-s2.0-S0960982213011172-main.pdf?_tid=7ac1b2e6-3fe7-11e3-943c-00000aacb35e&acdnat=1382975098_e05f4b7a7843d954994e145f59363572
http://news.sciencemag.org/evolution/2013/10/scienceshot-marmosets-chat-we-do
http://www.nature.com/news/marmosets-prove-to-be-polite-conversationalists-1.13974