Fiskar som dör blir inte till fossil – de ruttnar. Om man tror att lagren som fiskarna har begravts i, har avlagrats sakta under tusentals år, så får man många problem med verkligheten.
Fiskar som dör blir inte till fossil – de ruttnar. Om man tror att lagren som fiskarna har begravts i, har avlagrats sakta under tusentals år, så får man många problem med verkligheten. Ett extra intressant exempel på detta är fiskarna på denna bild. Fiskarna är böjda – stjärten ligger under eller över resten av kroppen. Detta skulle innebära, om djuren begravts sakta, att stjärten på något sätt stod uppåt när djuret dog och sedan böjde sig över fisken innan den pressades ihop.
Sammanfattaning av problem:
1. Fiskar förstenas inte – de ruttnar. De här fiskarna måste ha begravts snabbt och förstenasts snabbt. Annars ruttnar de bort genom yttre och inre kemiska reaktioner.
2. Just dessa fiskar är begravda i kalksten – en plats där man inte brukar anse att det är syrefattigt (inte för att det spelar så stor roll – även i “syrefattiga” miljöer måste fiskarna ha begravts och förstenats snabbt).
3. Om en fisk begravts med bakdelen uppåt, så borde den inte ligga böjd mot kroppen. Bakdelen borde över huvud taget inte ligga böjd mot kroppen – det är i princip omöjligt att tänka sig det om fiskarna begravts sakta.
Om fiskarna begravdes långsamt, så borde det även ligga sediment mellan stjärten och resten av kroppen – och det gör det inte. Men, vid snabb begravning i en katastrof, där fiskarna försökt simma och komma undan, kan man tänka sig att några blev “ihopveckade” därför att de helt enkelt sprattlade en del när de begravdes.
Priserna på de här fiskarna är det dubbla mot raka fiskar, helt enkelt därför att de är mer sällsynta och har en mer spännande historia. Fiskarna på bilden kostar från ca 200 kr till ca 700 kr, men vi har en del billigare böjda fiskar också.
