Vid fossilexkursioner på Gotland infinner sig alltid ett intressant fenomen. Trots rikedomen av fossil av varierande slag, tycks det stora målet vara att hitta trilobiter. Jag vet aldrig att någon sagt att de är intressantast, men det ligger liksom i luften, att just trilobitsökande är det mest primära. Kanske är det för att de är utdöda, och att de enligt evolutionsteorin har varit det i 250 miljoner å? Varför de dog ut finns många teorier omkring, en av de senaste är att de inte kunde byta skal fort nog!
Trilobiterna levde troligen djupt nere i havsdjupen, och vissa av dem hade komplicerat byggda facettögon. Hos någon trilobit har man till och med funnit fint uppbyggda skydd, likt ett visir runt dess ovanligt, komplexa ögon. Andra arter saknade ögon helt. Namnet trilobit kommer från kroppens tre olika delar, de så kallade loberna, huvud, kropp och bakkropp. Man kan hitta rikligt av dem som fossil på många platser runt om i världen, även i Sverige. Trilobiter fanns i en mängd olika arter och varierande storlekar. Vissa av dem kunde bli över en meter långa, men de flesta rörde sig i storleksordningen mellan några millimeter och knappa decimetern. Många trilobiter ligger hoprullade, vilket tyder på att de försökt skydda sig mot någon annalkande fara i dödsögonblicket. Idag är de som sagt (så långt vi känner till) utdöda. Men – de väldiga havsdjupen är till stora delar outforskade och vem vet, kanske finns där fortfarande trilobiter kvar i några okända nischer?
För forskarna är det något av ett mysterium att trilobiterna kunde utvecklas under en lång tid i en mångfald av arter och sedan, till synes så plötsligt, dö ut och försvinna. Den förklaring man brukar ge är att de utsattes för rovdjursangrepp av exempelvis fiskar och bläckfiskar. Men frågan blir då varför andra led- och kräftdjur kunde överleva bättre än trilobiterna.
Danita Brandt från “Michigan State University” som kommit med teorin att trilobiterna dog ut på grund av att de inte kunde byta skal fort nog, är också hon inne på rovdjurstanken. Hon menar att trilobiterna hade flera öppningsmönster i skalet, och att det kanske tog flera dagar för dem innan de fått ett nytt skal. Under tiden var de oskyddade och särskilt utsatta för angrepp. Dagens kräftdjur byter skal betydligt snabbare, för hummern exempelvis tar det några minuter. Och självklart kan man inte med säkerhet veta om det nu tog dagar, timmar eller minuter för forntidens trilobiter att byta sina skal. Men som en förklaringsmodell till deras utdöende känns teorin ändå en smula långsökt.
Men gott om trilobiter har det funnits som sagt, det kan man se av fossilen. Bara på Gotland, exempelvis, behövs det nästan bara att någon gräver en ny kanal eller några dammar, och det vimlar av trilobiter. Då Hemse kanal var nygrävd, hittade en fossilsamlare 300 trilobiter där på några få dagar. Många finns fortfarande kvar, oupptäckta i Gotlands berggrund och på många andra platser runt jorden.
Källor:
New Scientist 1997 vol 155 26 juli sid 18, Johansson P “Caught with their cuticles down”.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Trilobiter
Trilobiter på Den förhistoriska världen