Hem » Nyheter » Myten om stenålderskosten

Myten om stenålderskosten

Tänk så snabbt som saker och ting kan ändra sig. Som det här med stenålderkost. Tänk som det har lyfts fram och hyllats som särskilt näringsrikt och välanpassat för våra kroppar. (Fast det har förstås funnits dem som sett det annorlunda, men deras åsikter har varit som mer i skymundan.) Och det var inte alls för så länge sedan, som intresset var på topp. Men nu räknas redan stenålderskosten till de myter som finns om kost och hälsa.1

Åtminstone om man får tro tidskriften New Scientist, som nyligen publicerat några olika myter om hälsa, bland dem den om stenålderskosten.2 – 3 För att sammanfatta lite kort och enkelt gick nyttan med stenålderskosten ut på att vi skulle äta samma kost som våra förfäder under stenåldern. Vår – nåja åtminstone mångas – livsföring med ett stillasittande liv med olika typer av hälsovådlig mat, anses inte vara i takt med utvecklingen av våra kroppar.

Kropparna sägs ligga kvar på jägar- och samlarstadiet, där vi förde en aktiv tillvaro med att jaga våra villebråd, och samla frukt- och annan växtföda. Enligt evolutionsteorin skulle det röra sig om en period på ca 10 000 år, som vårt födointag skulle ligga före hur kropparna utvecklats.

Nu är det ju inte så att det skulle vara fel med en aktiv tillvaro, tvärtom! Stillasittandets och skräpmatens kultur är vi nog alla överens om att den knappast gynnar vår hälsa, och någon större utläggning behöver knappast göras om detta! Men – att det skulle vara nyttigare med en kost, just sådan som man åt under stenåldern. Det är där som frågetecknen kommer in, och som New Scientist räknar in bland hälsomyterna.

Sin utgångspunkt tar New Scentists författare Caroline Williams i en bok, skriven av evolutionsbiologen Marlene Zuk.4 Enligt Zuk stämmer det varken att folket under stenåldern var alltigenom anpassade till sin livsstil, eller att vi inte skulle vara anpassade till vår spannmålsdiet. Ett exempel är att det är vanligt, bland oss nutida människor, med extra kopior av gener för att spjälka den stärkelse som finns i spannmål. Ett annat är att laktos-toleransen – att man som vuxen tål mjölk – är väldigt olika i olika folkgrupper.

En annan kritisk ståndpunkt som Zuk för fram i sin bok är att vi inte kan veta med säkerhet vad man åt under stenåldern. Det vi säkert kan veta, enligt Zuk, är att såväl det kött och de växter de åt inte liknade den kost vi äter idag. Detta eftersom de flesta födoämnen förändrats radikalt genom avel och växtförädling. Och – inte minst viktigt – är att vi kan vara långt ifrån övertygade om att de forntida jägar- och samlarfolken verkligen vara så mycket friskare än oss.

Källor:
1. Åsikterna om vad den vad stenålderskosten bör innehålla kan variera, och kan också skifta lite över tiden. Denna rekommendattion är hämtad från Livsmedelsverket – “Med stenålderskost, eller paleolitisk kost som den också kallas, avses vanligen en kost baserad på viltkött, fisk, rotfrukter, nötter, bär och frukt. Spannmåls- och mjölkprodukter ingår inte, inte heller raffinerat socker och salt. En relativt stor del av kosten består av animaliska livsmedel.” http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Maten-och-var-halsa/Stenalderskost
2. Http://twileshare.com/uploads/Health_myths:_We_should_live_and_eat_like_cavemen_-_health_-_27_August_2013_-_New_Scientist.pdf
3. http://www.newscientist.com/special/six-health-myths
4. Zuk 2013 “Paleofantasy: What Evoluation Really Tells Us About Sex, Diet and How We Live” W. W. Norton & Company: NY.