Gröna spetsvingar kallas en liten slända om man översätter den direkt från engelskans green lacewings. Guldögonslända på svenska och Chrysopidae på latin. I ett vidare sammanhang sorterar familjen under insektsordningen nätvingar, och har klassificerats i ett par tusen arter över hela världen. De flesta finns i Europa och Nordamerika, ett tjugotal arter lever i Sverige.
I larvstadiet kallas de ibland för bladluslejon, då de till största delen lever på bladlöss. Även som fullbildade insekter lever en del arter på bladlöss, trips och kvalster, medan många lever på pollen, nektar och honungsdagg. Under de båda veckor larvstadiet varar kan de äta 200—500 bladlöss var. Det gör dem, tillsammans med vuxna sländor som lever på olika skadeinsekter, till viktiga nyttodjur inom jordbruket och andra odlingar, exempelvis av frukt och bär. De är så pass effektiva att de föds upp och säljs för att sättas ut i växthusen.1-2
När larven sugit ut innehållet i bladlössen lägger den skalen på sin egen rygg som kamouflage mot rovdjur. Ett beteende som ett flertal fossil – från bland annat bärnsten – visar att den delade med sina forntida fränder.3-5 Även vuxna individer har hittats som välbevarade fossil, anmärkningsvärt lika dagens.6
Källor:
1. http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/miljoklimat/ettriktodlingslandskap/mangfaldpaslatten/nyttodjur/guldogonslandor.4.373db8e013d4008b3a180002723.html
2. https://en.wikipedia.org/wiki/Chrysopidae
3. http://english.nigpas.cas.cn/ns/RelatedNews/201608/t20160808_166299.html
4. https://phys.org/news/2012-12-mind-blowing-diogenes-lacewing-survival-million.html
5. http://www.pnas.org/content/109/52/21414.short
6. http://www.fossilmuseum.net/Fossil-Pictures/Liaoning-Insects/Lacewing2/Chrysopidae.htm
Foton: Gunnel Molén