Att det i forntiden funnits jättepingviner – några bortåt två meter höga – har varit känt sedan länge. Ett par uppmärksammade fynd med mycket välbevarade fossil, där båda beräknas ha varit 1,5 meter höga, kommer från Peru. Båda pingvinerna hade spetsiga näbbar. Hos den ena av dem (Perudyptes devriesi) var den ca 20 cm lång – den längsta och spetsigaste pingvinnäbb som någonsin uppmätts. Enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan är båda fynden daterade till cirka 36 miljoner år.1-2
På det andra fyndet (Inkayacu paracasensis), har forskarna för första gången hittat fossila avtryck från fjädrar. Studiet av avtrycken har visat att fjädrarnas färg och cellstruktur skiljde sig gentemot dagens pingviner. Man tror att den haft en ljusare fjäderdräkt, snarare grå och rödaktigt brun till färgen, än den karakteristiska svarta hos nutida pingviner.3
För övrigt var fjädrarnas uppbyggnad mycket lik nutida pingviners, anpassade till till deras speciella levnadsmönster, att dyka och ta sig fram under vattnet. Cellernas uppbyggnad skiljer sig från den hos nutida pingviner, genom att pigmentbehållarna till det svarta pigmentet, så kallade melanosomer, var betydligt mindre. Man tror att dessa melanosomer stärker och skyddar fjädrarna mot slitage i det kalla vattnet.
En ännu äldre datering än jättepingvinerna från Peru har en fossil pingvin från Nya Zeeland fått. Trots åldersdateringen beskrivs den som en ”modern” pingvin, inte minst genom att den ”redan” hade de för en pingvin så karakteriska bakåtvända vingarna, anpassade för den vingdrivna dykning som gör att pingvinerna kan ”flyga” under vattnet.4
Om alla forntida pingviner var klädda i grå och rödbruna färger är naturligtvis omöjligt att veta, då man endast hittat fjädrar tillsammans med en fossil pingvin. Att det fanns en mångfald bland pingviner, även i forntiden, vet vi av fossilen. Kanske att den mångfalden även innefattade färgerna? Vem vet vilka färger som fanns, inte bara bland pingviner, utan även hos andra fåglar och djur som vi idag vant oss att se med endast vissa bestämda färger.
Att mikroevolution skett hos pingviner har forskarna funnit exempel på, beträffande den välkända Adéliepingvinen. Vid jämförande DNA-analyser mellan nutida pingviner och fossil från Antarktis, daterade till 6000 år, fanns betydande skillnader. Svaret fann man genom att studera isbergens rörelser och upptäckte att de största isbergen (ibland upp till flera hundra kilometer långa) ibland kan flyta rakt igenom pingvinernas vandringsrutter och blockera dem. Pingvinerna måste då ibland skaffa sig nya häckningsplatser, då de inte kan komma tillbaka till dem där de föddes. 5
Exemplet visar att mikroevolution kan gå snabbt, och att det inte heller behöver vara så komplexa orsaker som ligger bakom.
Källor:
1. http://www.pnas.org/content/104/28/11545.full.pdf+html
2. http://www.newscientist.com/article/dn12127-when-giant-penguins-roamed-the-tropics.html
3. http://www.sciencemag.org/cgi/content/abstract/science.1193604v1
4. http://mbe.oxfordjournals.org/content/23/6/1144.full
5. New Scientist 2005 vol 188 nov 12 sid 22.
Bild ovan: Kejsarpingvinen, med en höjd på ca 1, 2 meter, är den största nutida pingvinen.
Här tillsammans med de betydligt mindre Adéliepingvinerna (Wikipedia).
Kejsarpingvinens livscykel (Wikipedia). Fossilen visar att levnadsmönstret hos forntida pingviner var lika med det hos de nutida (pixabay).