Sjögurkan - en unik tagghuding

Sjögurkor har ett något annorlunda sätt att försvara sig på. När de på något sätt känner sig hotade kan de skjuta iväg sitt innanmäte genom munnen. Men ingen fara, inom ett par veckor ersätts de inre organ med nya.

Nu har forskarna kartlagt arvsmassan hos en särskild art av sjögurka, Apostichopus japonicus från sydöstra Asien. Och har därmed identifierat en grupp dubbla gener som kopplas till återuppbyggnaden av sjögurkans organ.1-2 Dessa gener har inte hittats hos andra tagghudingar, som sjöstjärnor och sjöborrar, från vilka sjögurkorna  även skiljer sig genom att de saknar ett yttre hudskelett likt andra tagghudingar. Däremot är huden utrustad med kraftig muskulatur.

Sjögurkor lever på havsbottnarna och livnär sig i första hand genom att svälja sand och gyttja och tillgodogöra sig den organiska substans dessa innehåller. De kan också fånga plankton och mindre organismer med hjälp av tentakler kring munöppningen. Lite intressant är också att ett flertal fiskarter och andra smådjur har för vana att söka skydd inuti sjögurkor.3

Tillsammans med sin speciella försvarsmekanism och egenartade uppbyggndad  visar den nya studien om genuppsättningen, på en unik organism i skapelsen.

Som fossil är sjögurkor inte särskilt vanliga, vilket knappast är förvånande med tanke på deras mjuka uppbyggnad. Men de fynd man gjort har daterats enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan till ca 400 miljoner år och äldre. Att de hittats så djupt ned i de geologiska lagren är knappast överraskande, med tanke på att de lever på havsbottnarna och skulle begravas djupt ned vid en översvämningskatastrof.4-5    

Källor:
1. https://phys.org/news/2017-10-sea-cucumber-genome-genes-tissue.html
2. http://journals.plos.org/plosbiology/article?id=10.1371/journal.pbio.200...
3. https://en.wikipedia.org/wiki/Sea_cucumber
4. http://www.ucmp.berkeley.edu/echinodermata/holothuroidea.html
5..http://tolweb.org/Holothuroidea